P16 deltog i en cupturnering i Ryssland

Måndag morgon den 12 december anlände ett trött, men nöjt gäng grabbar, till Sandviken efter att i en vecka deltagit i en bandycup i Polevskoy, Ryssland.

Bandycupen spelas för femte året med ryska och svenska lag och spelas till minne av den omtyckte ledaren Juri Baldin i klubben Severskij Trubnik.  Polevskoy ligger nära Uralbergen, ca 5 mil från Jekaterinburg, med drygt 64 000 invånare.  Polevskoy är - som Sandviken -en bruksstad med stål- och rörverk.

Se fler bilder från resan >>

Resans start

Resan startade på söndagskvällen den 4 december med samling på Arlanda och började direkt med en försening. Enligt tidtabellen hade vi ca en timme i Helsingfors för att byta plan. Ledarstaben blev en aning nervös. Missade vi flighten till Jekaterinburg, så gick nästa flight på onsdag, när cupen började. Olika scenarier diskuterades. Flygbolaget förstod vår situation och höll anslutningsflyget i Helsingfors i ca 30 minuter tills både vi och packningen kom med.

Väl framme på måndag morgon mötte cupgeneral Slava Mamochkin med buss vid flygplatsen. Slava har besökt oss tre gånger i Sandviken med pojklag från Severskij Trubnik. Vi åkte direkt till vår förläggning – ett sporthotell - i närheten av idrottsanläggningen i Polevskoy och pojkarna installerade sig i fyrbäddsrum och första ryska måltiden (frukost) serverades.

Måndag och tisdag ägnades i huvudsak åt att bli familjär med förhållandena på plats. Alla deltagande lag fick omklädningsrum längs en lång korridor, som gjorde att vi kände en samhörighet. Sportanläggningen kändes lite som centrum för Polevskoy, människor rörde sig i och runt byggnaden och vi kände oss välkomna direkt. Tränarna, bröderna Linus och Pontus Rooth, fick möjlighet att träna olika moment och tvåmålsspel. Allt för att få spelarna familjära med hård naturis, kyla, solsken och blåst, dvs. varierande väderlek.

Under natten till onsdagen anlände Jenisej med två pojklag, som inkvarterades i samma korridor som vårt pojklag. Det gjorde att pojkarna kunde knyta kontakter mer informellt och spela lite inomhusfotboll tillsammans när tillfälle gavs.

Turneringen drar igång

Onsdag kl 11.00 invigdes turneringen i solsken och ca -10. Alla lag var samlade i en rad på isen. Stålverkets chef höll ett invigningstal och berättade bl.a. att man prioriterar och sponsrar aktiviteter för ungdomar. Flaggspel och nationalsång inför en stor publik hörde också till invigningen. Det kändes pampigt och välkomnande. Turnernigen inleddes med match mellan SAIK och hemmalaget Severskij Trubnik.

Underläge i halvtid 0-3. Tränarnas analys var att spelet var stelt och spänt, som kan ha berott på lite respekt för det ryska laget. Pojkarna kom ut till 2:a halvlek ’som ett annat lag’. Vi vann halvleken med 3-1, men det räckte inte till seger. Sedan följde två matcher i sträng kyla, där de ryska lagen var för starka för oss. Därefter en match där vi med stark arbetsinsats vann med 5-2 trots underläge. I publiken fanns Rörverkets 2:e man i SAIK-tröja. Han delade ut presenter efter matchen och var en riktig SAIK-anhängare.

Turneringen avslutades mot Jenisejs bästa lag. Det blev förlust med 6-2, men det var med mersmak. Pojkarna kämpade in i det sista och många spelare visade verkligen vad de kan i sina bästa stunder. Jenisejs pojklag 2002 vann turneringen och vi kom på en hedrande 5:e plats. Dessutom fick Jacob Persson pris som bäste mittfältare.

Våra tränare Linus och Pontus tycker att vi lärde oss mer och mer under veckan. Hur man ska spela och ställa upp mot ryska lag, med deras otroliga fart och omställningar offensivt. Men vi har mycket kvar att lära både på plan och som coacher. De ryska spelarna är mycket duktiga skridskoåkare och ger aldrig upp en situation. Vi fick helt enkelt uppleva en annan typ av bandy med lite tuffare kultur. Våra grabbar fick också se hur olika förutsättningar det finns för att utöva samma sport, som kan vara nyttigt i ett längre perspektiv.

Mer än bara bandy

Resan innehöll ’mer än bara bandy’. Syftet med resan var bl.a. att ge ungdomarna möjlighet att se andra miljöer som idrott, skola, privat- och arbetsliv, lära känna varandra och få förståelse för varandra och andras kulturer. Vi gjorde flera besök i och omkring Polevskoy och besökte Jekaterinburg två gånger. Ett besök gjordes även vid Jeltsinmuseet, där vi fick viss inblick i historien om Rysslands första president.

En annan gång besökte vi en KHL-match och fick uppleva en högintensiv match och stämningen i en rysk hockeyarena. Vi passade samtidigt på att prova T-banan efter en lång promenad genom centrum, där vi kunde se både nybyggda moderna fastigheter och gamla ståtliga byggnader. En dag inledde vi med att besöka Stålverket (inkl. rörverket) i Polevskoy. En guide visade oss runt i museet och berättade om staden, kringliggande gruvor och stålverkets historia. Det kändes som det fanns vissa likheter med Sandvik och Sandvikens utveckling.

Efter vår match på lördagen besökte vi en skola där vi möttes av biträdande rektor, som visade oss runt och vi fick möjlighet att se lektionssalar och jämföra ryska och svenska skolor. Vi fick också prova på rysk skollunch.  Därefter kom den stora överraskningen: vid rundvandringen öppnades dörren till aulan och där var de ryska eleverna, som applåderade vår ankomst och sjöng, ackompanjerade av pampig rysk musik. Vi blev något överraskade. Vi hade möjlighet att sinsemellan ställa frågor om livet i Ryssland och Sverige, gjorde charader och hade musiktävling.  Stämningen steg allteftersom - från att ha varit avvaktande - till hög ljudvolym. De ryska eleverna med sina lärare hade verkligen lagt ned stor möda för att få oss att känna sig som hemma.

Dagarna efteråt fanns det flera elever från skolan kring vårt omklädningsrum i sportanläggningen. Konversationen sköttes med olika trix och man bytte gärna prylar med varandra. Vi hann också besöka flera köpcentrum, bl a. ett där Ikea fanns.  Svensk mat beställdes och åts med stor lust.

Många minnen från resan

Veckan rann iväg mycket snabbt och det kändes lite vemodigt när vårt besök närmade sig sitt slut. När vi reflekterade tillsammans med spelarna, så fanns det olika minnen och upplevelser som kanske kändes lite starkare än andra.  Besöket i skolan och stålverket kändes starkt, likaså första segern i livet mot ett ryskt lag. Andra tyckte att uppleva olika miljöer, träffa ryska ungdomar var något man kommer att minnas. Ett annat starkt minne är också invigningen av cupen med nationalsången och flagghissning samt uppståndelsen och intresset runt spelarna vid omklädningsrummet och vid andra besök.

Turneringen har funnits i denna version, med ett svenskt lag, i fem år. Planering och organisation runt vårt besök fungerade alldeles utmärkt. Cupansvariga Slava Mamochkin och Alexander Driagin har gjort och gör fantastiska insatser, för att vi som gäster ska trivas och få minnesvärda upplevelser.

Alla ledare kan tänka sig att göra samma resa igen! Lokal TV var också intresserad av vårt besök. Vid två tillfällen fanns de på plats för intervjuer.

Ett stort tack till arrangörerna från SAIK truppen!

Idén med en resa väcktes tidigt 2016 av Arne Helmersson tillsammans med Alexander Driagin. Förberedelserna tog vartefter mer konkreta former, för att i augusti fatta beslut om att resa. Pojkar och föräldrar har parallellt arbetat med att samla in pengar till resan genom försäljning av olika varor och t.ex. nattstäda på WC-bandyn. Sigrid Göranssons Stiftelse, Folke Bernadottes Minnesfond och Gustaf V 90-årsfond har gett bidrag för att vi ska kunna förverkliga våra drömmar med resan. 

Nästa steg är att Arne Helmersson kommer att berätta om resan och våra upplevelser för yngre spelare i vår ungdomsverksamhet, med syfte att väcka intresse för framtida utbyte.

Se fler bilder från resan >>

 

Skribent: Kalle Nyström