En lång karriär har nått sitt slut – Michelle Löfblad lägger skridskorna på hyllan.

Efter en lång karriär innehållande SM-guld, VM-guld och World Cup-vinst meddelar lagkaptenen Michelle Löfblad att spelarkarriären är över.

2007 drog hon på sig SAIK-tröjan för första gången och nu hela 14 år senare har karriären nått sitt slut. En karriär som innehåller VM-guld, F17-guld, WC-guld och ett SM-guld.

Men nu tar vi det från början...

Den unge Michelle Löfblad började spela bandy i Västanfors IF när hon var 5 år gammal. Karriären fortsatte i laget från Fagersta fram till 2007 då flyttlasset gick till Sandviken och Bandygymnasiet.

15-årige Löfblad tog plats i A-truppen direkt och var med när Sandvikens AIK:s damlag vann World Cup för tredje året i rad.

Två år senare fick hon ta sitt andra guld med klubben. SAIK:s F17 lag och Michelle Löfblad fick lyfta pokalen på Studenternas efter en klar 9–1-seger mot Karlsbyhedens IK där hon nätade hela fyra gånger.

Året därpå fick hon dra på sig landslagströjan och representera Sverige i VM 2010. Efter ett starkt gruppspel och en ännu starkare final vann Michelle och damlandslaget VM-guld i Norge efter en riktig rysare mot Ryssland.

2012 var det dags för final igen för Michelle och SAIK. Laget gick hela vägen till final utan att förlora en enda match men tyvärr så räckte det inte hela vägen då AIK gick segrande ur SM-finalen på Studenternas.

Revanschsuget var stort och redan året efter var man tillbaka i SM-final mot samma motståndare men denna gång i Friends Arena.

AIK började starkast och gjorde 1–0 i den sjunde minuten. Tre minuter senare skapade Evelina Johansson en straff som Michelle dunkade in bakom Linda Odén.

SAIK gick in i halvtidsvila med ställningen 3–1 efter att Evelina Johansson stått för två fina soloprestationer.

Domaren blåste igång andra halvlek och resultatet stod sig ända till den 73:e matchminuten då AIK reducerade på hörna. Motståndarna matade på med målchanser utan större lycka. Nervositeten steg och steg för varje minut och i matchminut 93 blev SAIK:s Hanne Gezelius nerdragen i straffområdet.

Michelle Löfblad fick återigen åka fram till straffpunkten men denna gång fick hon chansen att ta guldet hem till Sandviken.

- Jag minns straffen väldigt väl. Jag hade varit straffskytt i många år och hade sån tro på mig själv så jag kände mig rätt cool i stunden. Jag tänkte inte att jag skulle missa utan för mig fanns det bara att bollen skulle in.

Utan större tvekan lyfte hon klubban och satt straffen i nättaket ovanför huvudet på Odén och finalen var avgjord.

- Nu i efterhand uppskattar man guldet mycket mer än då. Under den perioden var vi så bra att jag var säker på att vi skulle vinna igen.

Inför säsongen 2018/2019 fick Michelle frågan om att ta över kaptensbindeln, något hon såg som väldigt ärofyllt.

- Det är något som jag är extra stolt och glad över i min karriär. Under min uppväxt har jag sett SAIK spela och att jag en dag skulle få dra på mig den svartvita tröjan och kaptensbindeln var otroligt stort för mig. Det har varit den största äran i mitt liv.

Nu efter 3 säsonger som kapten väljer Michelle Löfblad att avsluta karriären.

14 säsonger blev det i svartvitt. Hur känns det att efter så många år lägga allt åt sidan?

- Något främmande men det känns väldigt fint att få välja själv när man vill sluta. Jag har varit skadedrabbad under min karriär så det känns skönt att få ta detta beslut efter egen vilja.

Säsongen 2017/18 var Michelle borta på grund av korsbandsskada. Trots det kom hon tillbaka och spelade tre säsonger.

- Det tog lång tid att komma tillbaka och man fick lära sig en hel del under skadetiden. Jag upptäckte att jag är starkare än vad jag trodde och kunde komma tillbaka med en erfarenhet rikare.

Vad tar du med dig från din karriär?

- Bandyn har gett mig allt från min livspartner och vänner till fantastiska minnen och upplevelser. Det som jag är extra stolt och glad över är som sagt att ha fått vara lagkapten i SAIK samt att under senare år fått vara med och utveckla de yngre spelarna sedan de tagit kliv upp till A-truppen.

En person som haft stor betydelse för Michelles karriär är hennes Pappa Urban.

- Jag vill verkligen hylla min Pappa. Han har varit på de flesta matcher och alltid stöttat mig genom min karriär i både med- och motgång. Pappa har varit en otrolig viktig del och är en stöttepelare för mig. 

Vad betyder SAIK för dig efter alla dessa år?

- SAIK är hemma för mig trots att det inte är min moderklubb och Sandviken som stad betyder mycket för mig. Jag startade mitt vuxna liv och fick mitt genombrott här. Det känns väldigt speciellt att avsluta karriären efter så många år.

Hur ser livet ut efter bandyn?

- Jag vill först landa i hur livet är utan bandy och ägna tid till min familj. Vi har skaffat hund så en del tid kommer att gå till det men det får visa sig framöver hur det kommer att kännas. Det kanske kommer en ”kris” men man får välkomna det, säger Michelle skämtsamt.

Avslutningsvis vill jag tacka alla supportrar som funnits vid vår sida i med- och motgång. Jag vill även tacka alla som jag har fått möjligheten att spela med och alla som har kommit och gått i klubben genom åren.

Tack för allt, Michelle Löfblad.