Hoppa direkt till huvudmenyn


Du är här: Startsidan / Närkontakt / Intervjuer / Andersson, Andersson, Stefan Andersson

Andersson, Andersson, Stefan Andersson

När han träffar bollen blir det mål..! Vilket det nu har blivit över 400 (!) gånger i SAIK-tröjan. Han är inne på sin 21: a säsong, och lika bra som någonsin

Hans namn verkar synonymt med hjälte, kämpe och oersättlig, och det verkar inte finnas några svagheter. Jag har träffat honom för en pratstund.

 

1985 kom Stefan Andersson till Sandviken för att gå på bandygymnasiet med inriktning ekonomi. Hemma i Smedjebacken i Dalarna hade utbudet av idrottsaktiviteter varit stort, och i konkurrens av hockey, fotboll, handboll och basket var det bandyn som drog det längsta strået.

”Vi var ett gäng som spelade, och vid 15 års ålder så valde jag bandy. Det är ungefär då som hockeyn blir mer fysisk, medan bandyn fortfarande är fartfyllt. Det var bandy som var roligast och som kändes bäst att fortsätta med… rent ekonomiskt kanske hockeyn hade varit ett bättre alternativ, men det är inte allt.”

 

Han började som anfallare i IK Heros, en mindre förening som hade sin storhetstid under mitten av 60-talet, början på 70-talet. De spelade 10-11 säsonger i allsvenskan, men hade inte några riktigt framskjutna placeringar. Men det blev som nämnt bandygymnasiet i Sandviken och de två första åren pendlade han hem för träning och matcher. Till sista året bytte han förening, drog på sig SAIK tröjan och blev kvar. ”Jag ville satsa på bandyn, och bandygymnasiet var en vettig form, man fick träna med andra som också ville satsa, och det var ett bra alternativ.”

 

”Sandviken har haft bra lag hela tiden, första året jag var med (säsongen 87/88) gick vi till semifinal, och sen dess har vi varit i minst semi alla år utom ett. Jag har fått anbud från andra klubbar, bl.a. från Västerås, men det har aldrig egentligen lockat, det är så mycket som ska falla på plats vid en flytt, vilket är svårt med studier, jobb och familj.”

 

Så har det aldrig lockat att spela någon annanstans, se något annat, hämta erfarenheter från annat håll?

”Egentligen inte. Vi har haft bra tränare, ständig förnyelse och det har aldrig blivit slentrianmässigt. Thony Lindqvist (tränare i SAIK mellan 89/90-00/01, numera i ryska Raketa Kazan) kom ofta med nya rön och idéer hela tiden. Sen har vi ju bytt tränare som haft nya infallsvinklar så det har inte funnits någon anledning att flytta. Sen blir man ju rotad när man trivs bra i laget, har familj och jobb.”

”För min del känns inte 21 säsonger så länge, det är roligt och vi har alltid varit ett bra gäng. Vi har haft framgångar, och kapaciteten att vinna SM har alltid funnits varje år. Sen var det ett generationsskifte i mitten av 80-talet, och det har varit roligt att få vara en del i hela uppbyggnadsfasen och under framgångarna i början på 2000-talet.”

 

Stefan Andersson spelade även med landslaget i början av 90-talet, men tackade sedan nej till landslagsuppdrag på grund av tidsbrist.

”Jag fick inte ihop det med tiden, klubblaget tar mycket tid och när jag var ledig därifrån var det ofta någon träff eller träningsläger med landslaget. Jag valde att prioritera klubblaget, det är vassare att spela och vinna med ett lag man tränar och kämpar mycket med, jobb och familjen prioriteras också före landslaget då.”

 

Du har spelat på de flesta positioner, utom möjligtvis målvakt, vilken är din roll på och vid sidan av plan?

”Nej, målvakt har jag aldrig varit. Jag började ju som anfallare innan jag kom till Sandviken, och här fick jag först spela ytterhalv. Nu är jag på mittfältet och det är väl där jag spelat mest, jag kan spela på de flesta positioner, och byter ibland vid utvisningar och skador. Men jag spelar mest på mittfältet, stöttar defensiven och åker mycket skridskor.” ”Utanför planen försöker jag stå för en professionell inställning. Att sköta kroppen, träning och stretching och alltid ge 100 %. Försöker väl vara en förebild för de yngre spelarna, och de blir ju bara yngre, och stötta dem. Andra håller väl låda mer, men det är deras roll, inte min.”

 

Trots många år på elitnivå, mycket träning och tuffa matcher finns han inte ofta med på skadelistan.

”Jag har inte varit skadad mer än tillfälligt efter någon smäll eller lårkaka. Jag var borta en vecka för 7 år sedan då jag fick en boll i ögat. Det handlar om att sköta träningen, stretcha bra och ha en bra grundträning. Jag har alltid tränat lite extra, framförallt när man blir lite äldre. Kroppen blir känsligare med åren…”

”Jag tycker inte att jag är feg, försiktig eller kliver undan, jag har tagit smällar, men det handlar om att vara förberedd på dem. Spelstilen kan spela in, det är nog en del av orsaken till att vissa alltid är skadade, men det är inte hela sanningen.”

 

Träningen, och att hålla sig i form verkar i alla fall vara väldigt viktigt, och mycket av träningen tar Stefan ansvar för själv.

”När man var yngre var ambitionen att bli så bra som möjligt, nu vill man inte bli för dålig. Man vill behålla det man byggt upp. Om klubben rekommenderar 4 pass, tränar jag 5 eller 6, det är skönt att veta att man är tränad och orkar. En anledning till att jag tränar mycket själv är också för att det är väldigt intensivt på jobbet under våren, då styr jag min träning själv och kan ge tillbaka till arbetsgivaren och få ägna mig åt bandyn oktober till mars. Och det blir ju ännu en drivkraft till att hålla sig bra tränad, visa att det funkar att göra så genom att vara bra. Jag har inga problem med att träna, men har man svårt med motivationen får man lura sig själv lite grann.”

 

Lever han då ett liv med bandy, eller har han bandy som liv?

”Det är nog en kombination. Jag har spelat bandy mer än halva mitt liv och det är ett sätt att leva. Skulle jag inte tycka att det var kul skulle jag ju inte hålla på, men jag har svårt att tänka mig ett liv utan bandy överhuvudtaget…”

 

I Sandviken finns ett djupt rotat intresse för bandy, och det satsas mycket från kommun och förening för att SAIK ska vara ett bra varumärke för orten. Satsningen på anläggningar och organisationen är ett tydligt bevis på detta. Här vill man satsa, driva utvecklingen och har ett stort engagemang i att erbjuda någonting bra. SAIK vill bjuda på en bra, attraktiv bandy och det märks i organisationen.

”Vi har väldigt kompetenta tränare, bra spelare med drivkraften att hela tiden komma vidare och utvecklas. Till i år har vi fått lite nya infallsvinklar och tränar annorlunda med Sebastian Falk. Vi tränar tuffare i år och är numera ganska starka de sista 20 minuterna.”

Trots det så har publiken börjat svika, och diskussionerna handlar mycket om hur man ska fånga ny bandypublik.

”Hockeyn skapar ju konkurrens här i närområdet, och hallen kan bli ett lyft. Det har väl varit minskande publiksiffror i 2-3 år, och jag tror mycket kan bero på vädret. Det har varit mycket mildväder och regn och då blir det inte så bra spel. En hall ger nya förutsättningar, borde kunna locka marginalbesökarna med kringarrangemang som restaurang och så vidare, men det är ett stort jobb att hitta formerna för detta. Pengar måste in, och det måste förvaltas på ett bra sätt. Vi kan ju leverera en bättre produkt då laget blir bättre och förhållandena alltid är bra.”

”Det är åt det här hållet utvecklingen går då vintrarna blir sämre. Oktober-november ger aldrig några bra träningsmöjligheter.”

 

Stefan Andersson har stora förväntningar på Göransson Arena, ”Det ska bli spännande att se, hallen var ingenting jag väntat på, men det var fantastiskt när beskedet kom. Nu är den ju inte till bara för bandy, ungdomar ska ha företräde och det kan nog leda till ändringar med träningstider och så, men vi får ju andra förutsättningar för vårat spel.” Göransson Arena verkar vara ett väldigt stort projekt för en förhållandevis liten ort, men han håller inte med. ”Bygget blir till tack vare fonden. Man kan kalla det arvet efter Sandviks grundare. Många förstår nog inte vad Sandvik och fonderna betyder för Sandviken som ort. Driften är kommunens uppgift, och för att det ska gå ihop måste man hitta på andra saker att använda hallen till. Den är ju väldigt flexibel och i praktiken är väl allt möjligt att ordna där, det gäller bara att göra det praktiskt genomförbart, vilket kräver kreativa människor med ett bra koncept.”

 

 

Med eller utan hall har i alla fall Stefan Andersson stort stöd av supportrarna, och hans namn nämns alltid med respekt, en ofelbar kämpe uppskattas mycket för sitt spel och sätt. ”Det är inte så att jag aldrig gör fel, men att inte få negativa kommentarer hänger väl ihop med att jag alltid försöker ge 100 %, och det uppskattas. Jag blev rörd av uppvaktningen efter mitt 400e mål, det var ett stort ögonblick. Förhoppningsvis har jag förtjänat uppskattningen genom att göra bra saker och hålla en hög nivå. Det är inte viktigt att jag gör mål så länge vi vinner, men det är viktigt att jobba hårt och servera andra. Jag är alltid lojal mot laget och det är viktigt att ge allt, oberoende vilka vi möter eller vad det står i matchen.”


Skribent: Mija Larsson
Senast uppdaterad: 2007-12-22 12:30:08



Länk till www.extrude.se